onsdag 18 november 2015

Vad finns bortom?

På fredag klockan 10 står jag där på startlinjen inne under Bislettstadion i hjärtat av Oslo faktiskt för femte gången. Det är rätt otroligt att jag återigen ska springa runt runt i den 546 meter långa kulverten. Som om jag inte sprungit tillräckligt många varv kan man tycka. Statistisk på det blir att jag sammanlagt hittills har sprungit:

·         719 kilometer
·         1316 varv
·         84 timmar

Det som är nytt för i år är alltså att jag ska springa 48 timmar!

Ja! Jag vet! Det är galet! Jag tänker likadant.


Starten på 24 timmar!

Frågan som jag ställer mig själv är varför? Varför ska jag utsätta mig för det här? Som alla kan förstå är det ingen ”walk in the park”. Skulle det inte räcka med 24 timmar igen? Som om det inte skulle vara nog liksom?! Det vore ju enkelt att svara ”Been there! Done that!” men det tror jag inte ens själv på. Att springa 24 timmar är inget man snyter ur näsan direkt även om man gjort det förut. . Kanske tvärtom skulle jag vilja påstå. Har man gjort det en gång vet man hur (ursäkta uttrycket) jävligt det är. Så varför skulle man vilja göra det igen? Så varför i all världens frid skulle man då vilja tävla 48 timmar? Bra fråga!


24 timmar och 213,5 kilometer på Bislett 2014.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att min kropp klarar 48 timmar. Kanske lite väl kaxigt kan tyckas, men då tar jag inte höjd för skador av olika slag. Jag menar att jag är helt övertygad om att min kropp klarar av att hålla sig i rörelse under 48 timmar, i någon form av tempo.

Däremot är jag långt ifrån övertygad om att huvudet klarar av 48 timmar. ”Been there! Done that!” Huvudet, det mentala är helt klart det som är utmaningen. Och det är just därför jag kommer att vara på Bislett på fredag. Den mentala utmaningen.

Är viljan starkare än vad kroppen är svag? Kommer jag att motstå lusten att stanna? Att kliva av banan? Ge upp? Det är frågan! För den som inte varit där är det nog omöjligt att förstå hur svårt det är!

Jag undrar vad som finns bortom det jag känner igen. Bortom de negativa tankarna. Bortom den mentala smärtan.. 


Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.

1 kommentar:

  1. Alldeles rått, det du går hen og presterer!

    SvaraRadera