Första gången

I år verkar bli året ”första gången”. Och som man säger ska någon gång vara den första. Inte alltför sällan blir ju också första gången den sista..

Öppet spår

Jag brukar säga att som äkta kulla, eller mas, ska man någon gång ha tagit sig de nio milen från Sälen till Mora på skidor - Vasaloppet eller Öppet spår. Och jag är född, uppvuxen och inbiten Dalarna-bo. Varför har jag då inte gjort det? Jag har haft ett antal år på mig! Det enda som jag haft att komma med är dåliga ursäkter. 

Vissa saker vill man inte göra – man vill ha dem gjorda!

Men visst är det underbart att skida fram i ett stilla vinterlandskap. Där snön ligger tung på fur och gran och stjärnorna gnistrar och glimmar. Man stannar och lyssnar andäktigt efter ett vargyl mot månen! Jag tycker verkligen om att åka skidor.

Men den bilden skiljer sig milsvidd från trängseln i vasaloppsspåret! Där människor som inte ens kan stå på skidorna när det är plant blandas med några som ska fram så fort som möjligt till vilket pris som helst.  Valla som fryser under skidorna eller bakhalt utan någon chans till det minsta lilla fäste! Regn, snö och vårvindar. Grenar i spåret. Om det nu finns något spår kvar.

Ja, det gick. Men det blir nog inte igen. Men jag ångrar ingenting. Jag är glad att ha gjort det!

Målgång tillsammans med maken på min första terrängultra London to Brighton 2009. 

Kvalitetspass före frukost

För mig är morgonpass grejen. Det finns inte mycket som slår gryningstimman i skogen. När solen stiger i en rosig sky. Men lika fint att springa i dimman på hösten som en iskall vinternatt när dagningen är långt bort eller en vårmorgon då fåglarna kvittrar som tokar. Att börja dagen på löpandes fot för att sedan kunna komma in – ta en dusch – och sedan välförtjänt frukost – det är starten på en bra dag.

Min filosofi är att morgonpass är träningar som varken ställer krav på längd, tid eller fart.

Men ibland är träningsschemat svårt att få ihop med resten av livet. Jag brukar vara bra på att trolla fram tiden för löpning. Tid som kanske egentligen inte finns. Mycket handlar om prioriteringar. Och ibland om tidiga mornar.

Att springa ett kvalitetspass före frukost är dock inget jag någonsin hade föreställt mig att jag skulle göra. Men ja, det gick. Och faktiskt så kanske det kan bli så igen. Det var … sort of fun! Typ utmanande och roligt på något vis!

Första första plats CPH 6 hour run 2011.

10 km på tävling

Jag är ultralöpare. Jag anser mig själv alldeles för lat och mentalt svag för att kunna pressa mig – hårt och på tid – på tio kilometer. Det har aldrig varit aktuellt och det har inte funnits på världskartan. J-A-G S-P-R-I-N-G-E-R I-N-T-E S-Å K-O-R-T-A T-Ä-V-L-I-N-G-A-R! Nej. Det är inte min grej. Jag behöver inte utsätta mig för det. Men så stod det på träningsschemat ”Vintermilen”. Ok. Jag följer mitt schema. Där tar jag inga genvägar eller kommer med diverse dålig ursäkter.

Så där finner jag mig själv stående på startlinjen till en 10 kilometers tävling. Starten skulle gå samtidigt som maran. Och starten går, men jag hinner inte mer än komma över startlinjen förrän vi blir stoppade av en till synes ilsken funktionär som skriker åt oss. Att den kortare sträckan skulle starta efter har inte kommunicerats ut på start-pm:et. Alla runt omkring mig är förvirrade. Några blir arga. Man kan väl säga att det blir ett litet antiklimax. Luften går liksom ur en. Det är dåligt. Riktigt dåligt kan jag tycka.

Jag skakar förtreten av mig. Jag har egentligen ingen ambition för loppet. Jag ska springa det jag kan, visst, men i slutänden är det här en kvalitetsträning för mig, inget annat. Att jag vill göra personbästa är hur som helst sekundärt.

Att jag förväntat mig att få springa på fina lummiga vägar på Djurgården gör hela upplevelsen till en besvikelse med eller utan startdebacle. Här fick vi springa på trafikerade vägar och över höga trottoarkanter. Det var den tråkigaste och fulaste banan jag sprungit tävling på..

Ok. Jag slog, enkelt, personbästa, men jag kände ingen jublande glädje efter loppet. Alltså tio kilometer på tävling – ja, det gick. Och jag är glad att det är just gjort. Det var det.

Första ultraloppet någonsin - Bislett 12 hour indoor challange 2008.

48 timmar

Det blir första gången jag springer en 48-timmestävling. Hur DET blir kommer att visa sig.

Första gången!