När dag möter natt

Hösten är en härlig tid. Den bjuder på så mycket. Extra mycket av allt. Sol, regn, vind och senare även snö. Värme och kyla. Kanonfina höga klarblåa dagar man bara vill tillbringa ute i skogen eller trädgården och sedan busvädersdagar när det är helt legitimt att krypa upp i soffhörnet med en filt, elda i kaminen och tända stearinljus. Jag tänker att hösten är bäst.

 

Och helgen som gick bjöd verkligen på underbart finhöstväder. Det blev inte bara ett löppass och inte heller två utan det blev tre finfina rundor på varierat underlag, olika farter och allt från superplatt till tokmycket backar. Kilometerna bara rullade in i träningskalendern till min glädje.

Ytterligare en glädje var att jag och maken fick till en massa kvalitetstid tillsammans – löpandes sida vid sida eller på led efter varandra.

Men det är konstigt hur tiden går. För själv har jag knappt hunnit uppleva sommaren förrän det är höst. Jag har haft så fullt upp med allting – ni vet hur det är! Jobba, springa, cykla, påta och plantera, umgås, grilla och så vidare och så vidare. Jag känner ett litet styng av rädsla. Tiden har bara gått. Jag har gjort en massa saker. Jag har upplevt en massa saker. Men har jag verkligen varit där? Närvarande? Nu kan man tro att jag har blivit helt snurrig. Kanske är det så. Också känner ni igen er – att alltid ha så fullt upp att det är svårt att hinna med – att bara vara och leva – eller också är ni helt frågande..

Jag läser i kalendern:

Dag	Uppgång	Nedgång	Sommartid	Dag	Natt
September
25	06:49	18:49	Ja	12h 0m	12h 0m

Det betyder alltså att i fredags var dagen lika lång som natten. Nu blir natten längre än dagen. Höst med andra ord. För den som inte redan har märkt det!

Vilken är svampen?